Jag måste nog inse att jag får leva i ovisshet. Det blir inte som jag har tänkt mig. Men det kan bli bra ändå!
Planen för veckan var:
Vår plan!
Men det blev såhär:
Det blev såhär!
Inte så tokigt det heller! Alla dagar i skolan är framsteg. Sist C gjorde ett skolförsök var i mars. Då var hen där i sammanlagt 8 dagar (tror jag, minns inte riktigt). Skolan satte hen på nationella prov i matte. Oj vad arg jag blev (”Det stora sveket från skolan”).
Jag är så otroligt stolt över C! Nu har hen en välförtjänt vilohelg och sen är det nya tag på måndag.
Idag provade C på en ny aktivitet.
C var orolig men tog sig dit. Jag och 10-åringen följde med. Typiskt nog var det bara yngre barn i Cs grupp så efter halva tiden ville C gå hem. Vi ska kolla om C kan byta grupp och kanske även få med sig en kompis. Det var en stor bedrift av C att ta sig dit! Nu hoppas vi på att kompisen vill börja och att det finns platser kvar i den andra gruppen. Det är så viktigt att C kommer igång med någon aktivitet!
Nu ska jag försöka slappna av i helgen!
Trevlig helg! ❤
supermamsen 
Hej!
Har själv två aspisar där sonen gick in i en djup depression i år 8… Lever man inte i det här så kan man inte sätta sig in i oron och ångesten man känner som förälder när barnen mår så dåligt och man känner sig så maktlös när man stångar sig blodig för att få rätt hjälp 😯 Ett tips för planeringen, stryk inte det som inte blev av utan grönmarkera det som BLEV AV, känns mer positivt att se det man klarar 😊resten låter man bara vara och gör inget av det, kan minska pressen en del.
Ha det gott ☺
GillaGillad av 1 person
Tack! Bra tips! 😄
GillaGilla